Brister i tillsyn och regelverk för avfallshantering

Delat tillsynsansvar och bristande resurser

Tillsynsansvaret för avfallsverksamheter i Sverige är delat mellan länsstyrelser och kommuner, och kräver samverkan med flera andra myndigheter för att fungera i praktiken [1]. Under lång tid har flera myndigheter pekat på att svag tillsyn, bristande resurser och låg upptäcktsrisk gör sektorn mottaglig för organiserad brottslighet [1]. Redan 2005 kritiserade Riksrevisionen den operativa tillsynen för låg intensitet och bristande vägledning [1]. Kombinationen av stora ekonomiska förtjänster, låg upptäcktsrisk och relativt låga straff har lett till att avfallsbrott i en myndighetsgemensam lägesbild från 2021 pekades ut som ett "ostört brottsområde" [1].

Otydliga och fragmenterade regelverk

Utöver brister i tillsynen har även själva regelverken kritiserats. Miljöbalken, som reglerar avfallsbrottslighet, har ansetts vara för oprecis på flera punkter [1]. På en europeisk nivå visar forskning en samstämmig bild av att de rättsliga ramverken präglas av bristande enhetlighet och svag tillämpning [1]. Sanktionsnivåer, beviskrav och tillämpning av regler för gränsöverskridande transporter varierar kraftigt mellan EU:s medlemsstater [1]. Denna fragmentering, tillsammans med otydlig ansvarsfördelning mellan myndigheter, skapar strukturella möjligheter som kriminella aktörer kan utnyttja [1].

Hur bristerna utnyttjas av kriminella

De identifierade bristerna i styrning och kontrollsystem möjliggör brottsupplägg som ofta döljs inom ramen för laglig ekonomi [1]. Ett vanligt tillvägagångssätt är att oseriösa aktörer tar emot avfall till underpris, dumpar det illegalt och sedan försätter sina bolag i konkurs när tillsynsmyndigheter ställer krav [1]. Legala företag används som fasader för att dölja illegal hantering, och manipulerad dokumentation, så kallade "paper crimes", är ett centralt verktyg för att dölja avfallets ursprung och innehåll [1]. Naturvårdsverket har särskilt pekat ut anmälningsplikten som en sårbar del av systemet som kan utnyttjas [1].

Myndigheternas åtgärder och utmaningar

Som en reaktion på utvecklingen är avfallsbranschen sedan 2024 en av sex prioriterade sektorer för myndighetsgemensamma insatser mot organiserad brottslighet [1]. Regeringen har gett Naturvårdsverket och flera andra myndigheter i uppdrag att utveckla en gemensam satsning mot avfallsbrott [1]. Förslag har framförts om skärpta regler för lagring, sortering och dokumentation för att stärka kontrollen [1]. Parallellt har fem länsstyrelser sedan 2016 ett särskilt ansvar att kontrollera gränsöverskridande avfallstransporter, vilket under 2022 ledde till att 431 olagliga transporter stoppades [1]. I den nationella avfallsplanen för 2024, 2030 upprepas behovet av ökade resurser, förbättrad samverkan och nya tillsynsmetoder [1].