Krishantering med manualer och checklistor

Krisorganisation och ansvar

Grunden i krishantering är en väldefinierad organisation med tydligt fördelat ansvar. Arbetet bör bygga på ansvarsprincipen, som innebär att den som har ansvar för en verksamhet i normalläget även har det under en kris, samt närhetsprincipen, som fastslår att en kris ska hanteras så nära den drabbade platsen som möjligt [1]. Vid en händelse är det viktigt att snabbt sammankalla en krisgrupp och utse en krisledare [2]. I skolans värld är det rektorn eller skolledningen som styr arbetet, med stöd av funktioner som säkerhetssamordnare och kommunikatör [2]. För att krisgruppen ska kunna arbeta effektivt behöver roller fördelas, exempelvis en sekreterare som för loggbok och en talesperson som ansvarar för mediekontakter [2].

Checklistor och beredskapsplaner

En beredskapsplan syftar till att säkerställa att organisationen är förberedd för att hantera en allvarlig händelse [3]. Checklistor fungerar som ett konkret stöd under en pågående krissituation för att inga viktiga åtgärder ska missas [2]. En av de första åtgärderna vid en nödsituation eller pågående brott är att larma 112, och vid icke-akuta ärenden kontakta polisen på 114 14 [3]. Planerna bör även innehålla handlingsalternativ för olika scenarier, som inrymning eller utrymning, samt rutiner för intern och extern kommunikation [3]. Det finns checklistor anpassade för specifika händelser som brand, väpnat våld eller misstänkta föremål [2].

Praktiska förberedelser

För att snabbt kunna agera vid en incident kan det vara bra att ha en färdigpackad krisväska lättillgänglig, till exempel i en reception [2]. En sådan väska bör innehålla både dokumentation och utrustning. Exempel på innehåll är instruktionskort med roller och ansvar, kontaktlistor, ritningar över lokalen, första hjälpen-material, radio, varselvästar, ficklampor och avspärrningsband [2]. Att ha uppdaterade kontaktlistor är avgörande. Dessa listor bör omfatta både intern personal och externa aktörer som blåljusverksamheter, säkerhetssamordnare, fastighetsägare, bevakningsföretag och kommunens krisstödsgrupp [2].