Myndighetssamverkan och informationsutbyte vid granskning av aktörer

Vikten av samverkan och informationsutbyte

Ett effektivt och rättssäkert informationsutbyte är en grundförutsättning för att kunna upptäcka brottsliga upplägg och förebygga brott [1]. Eftersom ansvaret för tillsyn är spritt mellan många olika aktörer krävs en gemensam strategi och samsyn kring problematiken för att kunna agera mot brottslighet [2]. Genom samverkan kan olika perspektiv och befogenheter förenas, vilket är särskilt viktigt när brottsupplägg korsar flera regelverk eller verksamhetsområden [3]. Utan ett välutvecklat informationsutbyte riskerar brottsliga tillvägagångssätt som spänner över flera myndigheters ansvarsområden att inte upptäckas [4].

Former för samverkan

Samverkan för att motverka välfärdsbrott sker både internt inom kommuner och externt mellan olika aktörer [5]. Den interna samverkan mellan olika förvaltningar är viktig när en oseriös aktör har avtal inom flera kommunala verksamhetsområden, även om den beskrivs som utmanande att åstadkomma [5]. Den externa samverkan sker mellan kommuner, med regioner och på nationell nivå, och kan vara allt från formaliserad och avtalsstyrd till informella samarbeten för erfarenhetsutbyte [5]. Exempel på lokal samverkan är en ny rutin mellan Stockholms stad och Försäkringskassan för att överföra information i ärenden om personlig assistans, samt ett samarbete mellan Norrköpings och Linköpings kommun, Försäkringskassan och polisen för att tidigare upptäcka oseriösa assistansanordnare [6].

Nationell myndighetssamverkan

Den viktigaste samverkansformen på nationell nivå är den myndighetsgemensamma satsningen mot organiserad brottslighet [4]. I denna samverkan ingår myndigheter som Polismyndigheten, Skatteverket, Ekobrottsmyndigheten, Försäkringskassan och Säkerhetspolisen [7]. Satsningen har på senare år breddats med nya aktörer. Utbetalningsmyndigheten blev en samverkansmyndighet under 2023, och från 2025 deltar även Pensionsmyndigheten. Dessutom har Livsmedelsverket tillkommit som nätverksmyndighet [6]. Regeringen avser att ge det myndighetsgemensamma arbetet fortsatt prioritet för att öka träffytan i bekämpningen av organiserad brottslighet [1].

Utmaningar och utvecklingsbehov

Trots vikten av samverkan finns flera utmaningar. Långa handläggningstider hos myndigheter kan leda till att information är inaktuell när den når en kommun, vilket har lett till att kommuner ibland använder mer informella kontaktvägar [5]. Det finns ett uttalat behov av ett snabbare och mer lättillgängligt informationsutbyte för att möta de kriminella aktörernas rörlighet [5]. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har framhållit att det behövs större möjligheter till informationsdelning, både mellan statliga myndigheter och mellan staten och den kommunala nivån [8]. Frågan om förbättrade möjligheter till informationsutbyte är högt prioriterad av regeringen och ett intensivt lagstiftningsarbete pågår [1]. För att kunna agera behöver aktörer även kunskap om vad de ska leta efter, såsom typfall och riskmönster [3, 4].