Bidragsbrott inom kommunal förvaltning

Bidragsbrottslagen (2007:612) gör det brottsligt att medvetet, eller av grov oaktsamhet, lämna felaktiga uppgifter eller undanhålla information för att få en ersättning man inte har rätt till. Lagen omfattar bidrag och ersättningar som beslutas av bland annat kommuner [1]. Kommunala utbetalningar har historiskt sett inte fått samma uppmärksamhet som statliga, vilket kan ha lett till att kommunsektorn inte kommit lika långt i arbetet mot felaktiga utbetalningar [1].

Ersättningssystem och riskområden

Kommuner hanterar flera ersättningssystem där det finns risk för välfärdsbrott, främst ekonomiskt bistånd och föreningsstöd [1]. År 2024 betalade Sveriges kommuner ut cirka 10,9 miljarder kronor i ekonomiskt bistånd [1]. Föreningsbidrag fördelas främst till kultur- och fritidsverksamheter [1]. Det saknas detaljerad lagstiftning för hur kommuners stöd till föreningar ska betalas ut och kontrolleras [1].

Vanliga tillvägagångssätt

Det vanligaste sättet att begå bidragsbrott är att lämna felaktiga uppgifter eller att inte anmäla ändrade förhållanden som påverkar rätten till ersättning [2]. Exempel på detta är att en person döljer inkomster från svartarbete, använder en falsk identitet, anger felaktig folkbokföring eller iscensätter en skilsmässa för att få högre bidrag [1]. Inom föreningsstöd kan det handla om att en förening får bidrag för aktiviteter som aldrig äger rum eller för deltagare som inte existerar [3].

Utmaningar med kontroll och upptäckt

Bidragsbrott är ett så kallat upptäcktsbrott, vilket innebär att det inte blir synligt om det inte aktivt upptäcks och utreds [4]. En stor del av kontrollarbetet bygger på tillit, och det kan vara resurskrävande att verifiera de uppgifter som sökande lämnar [1]. Beslut om ekonomiskt bistånd baseras ofta på intyg som den sökande själv lämnar in, vilket kräver att kommunen verifierar uppgifterna mot externa källor [1]. Kommunerna har möjlighet att påverka riskerna genom att aktivt utforma sina ersättningssystem och arbeta med kontroller och informationsinhämtning [1].

Omfattning och rättsliga åtgärder

Omfattningen av bidragsbrott är svårbedömd [1]. I en enkät från SKR uppgav 220 av 247 svarande kommuner att de hade identifierat felaktiga utbetalningar inom ekonomiskt bistånd. Av de 3 026 upptäckta fallen polisanmäldes en fjärdedel. Av de polisanmälda ärenden som avgjorts ledde 4,4 procent till en fällande dom [1]. På en generell nivå klaras cirka 40 procent av alla polisanmälda bidragsbrott upp, och mindre än 1,5 procent av de lagförda brotten rör grova bidragsbrott [2].