Bokföringsbrott och kommunal styrning

Vad är bokföringsbrott?

Bokföringsbrott är ett brott som begås när en bokföringsskyldig, exempelvis en företagare, inte följer reglerna för bokföring. Bokföringsskyldigheten innebär att alla affärshändelser måste bokföras och att det ska finnas verifikationer, såsom kvitton, för varje bokföringspost. Dessutom måste all bokföring sparas i sju år. Den som medvetet eller av oaktsamhet åsidosätter denna skyldighet kan dömas för bokföringsbrott [1].

Bokföringsbrott i den kommunala kontexten

För kommuner är bokföringsbrott ofta en del av en bredare ekonomisk brottslighet, såsom välfärdsbrott [2]. Det kan handla om att leverantörer eller bidragsmottagare använder falsk eller bristfällig bokföring för att dölja andra brott, till exempel bedrägerier mot kommunen. Välfärdsbrottslighet är ett så kallat upptäcktsbrott, vilket innebär att det inte blir synligt om det inte aktivt upptäcks och någon agerar [2]. Alla kommuner bör utgå från att organisationen i någon mån utsätts för välfärdsbrott, vilket kan undergräva tilltron till välfärdssystemet [3].

Exempel på brottsupplägg

Bokföringsbrott kan ingå i systematiska upplägg där företag används som brottsverktyg [4]. Ett vanligt tillvägagångssätt är att en upphandlad verksamhet fakturerar kommunen för tjänster som inte har utförts, eller i mindre omfattning än vad som avtalats [5]. Detta kan ske inom en rad olika kommunala verksamheter, såsom hemtjänst, personlig assistans, byggprojekt eller förskoleverksamhet [6]. Vid misstanke om brott, som bokföringsbrott eller bidragsbrott, kan kommunen anmäla ärendet till polisen eller annan berörd myndighet [4].

Styrning och intern kontroll som förebyggande åtgärder

Kommunledningsförvaltningens ansvar för styrning och kontroll är avgörande för att motverka ekonomisk brottslighet. En god intern kontroll bidrar till att verksamheten bedrivs effektivt och rättssäkert, vilket medborgarna förväntar sig för sina skattemedel [7]. Att ha kontroll över utbetalningar till leverantörer, entreprenörer och bidragsmottagare är en grundläggande del i det förebyggande arbetet [4]. Genom att identifiera var kontrollerna är som svagast och var de största utbetalningarna sker kan kommunen rikta sina insatser för att upptäcka och förhindra oegentligheter [3].