Skadegörelse som otillbörlig påverkan

Skadegörelse som påverkansmetod

Otillbörlig påverkan är ett samlingsbegrepp för situationer där en utomstående person eller grupp försöker påverka hur en tjänsteperson eller förtroendevald agerar i sitt uppdrag [1]. Detta görs med metoder som är olagliga eller som upplevs som obehagliga eller olämpliga. Skadegörelse är en av flera sådana metoder, tillsammans med bland annat hot, våld och trakasserier [2, 1]. Begreppet otillbörlig påverkan är inte juridiskt, utan innefattar både brottsliga och icke-brottsliga handlingar [2].

Syftet med påverkan genom skadegörelse kan vara att få en tjänsteperson eller förtroendevald att fatta ett annat beslut, bryta mot regler, lämna ut sekretessbelagd information eller avstå från att driva vissa politiska frågor [1]. Det kan också handla om att hindra någon från att rapportera brott eller andra missförhållanden [1]. Själva påverkansförsöket utgör otillbörlig påverkan, oavsett om det lyckas eller inte [1].

Skadegörelse som påverkansmetod förekommer mot olika myndigheter. Exempelvis är skadegörelse mot Migrationsverket, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen vanligt förekommande från den autonoma miljön [3]. Inom denna miljö beskrivs syftet vara att påverka samhället i en viss riktning eller att visa missnöje mot en förd politik eller ett specifikt beslut [3].

Om ett påverkansförsök genom skadegörelse lyckas övergår det i så kallad faktisk påverkan. Det innebär att den utsatta personen agerar annorlunda i sin yrkesutövning eller sitt uppdrag som en direkt följd av händelsen [2]. Faktisk påverkan kan underminera förtroendet för den offentliga förvaltningen och sätta demokratiska spelregler ur spel. Det kan yttra sig som passivitet, till exempel att den utsatta undviker att fatta beslut eller avstår från att anmäla brott [2].