Samverkan mellan aktörer i brottsförebyggande arbete

Vad är brottsförebyggande samverkan?

Samverkan i brottsförebyggande och trygghetsskapande syfte innebär att olika parter tillför sina specifika resurser, kompetenser och kunskaper för att tillsammans minska sannolikheten för brott och reducera brottslighetens skadeverkningar, inklusive rädsla [1]. Målet är att skapa ett mervärde utöver vad varje part kan åstadkomma på egen hand [1]. Samverkan ses som grunden för ett effektivt brottsförebyggande arbete. Genom att skapa en gemensam lägesbild ökar förutsättningarna för att rätt aktör genomför rätt åtgärd vid rätt tillfälle och att olika insatser inte motverkar varandra [2].

Aktörer och nationella riktlinjer

Lokalt är kommunen och Polismyndigheten ofta drivande i det brottsförebyggande arbetet, men även aktörer från civilsamhället, näringslivet och andra myndigheter är centrala partners för att nå framgång [1]. Enligt polislagen ska Polismyndigheten fortlöpande samverka med myndigheter och organisationer vars verksamhet berör polisverksamheten [1]. Det nationella brottsförebyggande programmet, ”Tillsammans mot brott”, syftar till att skapa förutsättningar för ett strukturerat och långsiktigt samarbete. Programmets målsättningar för samverkan är att den ska utvecklas på lokal, regional och nationell nivå, i högre grad utgå från lokala behov, involvera fler aktörer samt omfatta både socialt och situationellt brottsförebyggande arbete [1, 3].

Framgångsfaktorer för effektiv samverkan

För att samverkan ska fungera och ge resultat krävs engagemang från ledningen hos de inblandade parterna, vilket ger arbetet prioritet, resurser och mandat [1]. Arbetet behöver vara förankrat hos ledningen i de olika organisationerna för att få legitimitet [3, 4]. Andra framgångsfaktorer är tydliga mål, gemensamma arbetsmetoder samt ömsesidig respekt och kunskap om varandras verksamhet, ansvar och roller [3]. En organisatorisk struktur och tydliga rutiner, formaliserade i skriftliga överenskommelser, är också nödvändigt för ett systematiskt och långsiktigt arbete [1, 4].

Samverkan i praktiken

Ett kunskapsbaserat och problemorienterat arbetssätt är centralt, där arbetet utgår från en gemensam lägesbild och analys av lokala problem [3, 2]. En strukturerad samverkansprocess kan inledas med att identifiera relevanta aktörer, därefter inventera risker och problem för att skapa en lägesbild, och slutligen förbereda en gemensam handlingsplan [2]. Samverkan kan se olika ut; i mindre kommuner kan geografisk närhet mellan aktörer möjliggöra snabba insatser, medan större kommuner ofta har en mer strukturerad samverkan med fler inblandade [5]. Att inkludera näringslivet syftar till att ge arbetet starkare förankring och större genomslag, även om andelen företag som deltar i brottsförebyggande samverkan är relativt låg [6].

Utmaningar och utvecklingsbehov

Trots att de som deltar i samverkan ofta uppger positiva erfarenheter, kan det vara svårt att fastställa de konkreta brottsförebyggande effekterna av arbetet [6]. Det finns ett uttalat behov av att systematisera och bygga upp strukturer för samverkan [5]. Vidare anses det angeläget att öka kopplingen mellan forskning och praktik [3]. En specifik utmaning är bristen på oberoende forskning om effekterna av de insatser som görs inom olika typer av områdessamverkan [6].