Situationell brottsprevention

Vad är situationell brottsprevention?

Situationell brottsprevention riktar sig mot sammanhanget, platsen och tillfället där ett brott begås, liksom mot själva brottsobjektet [1]. Kärnan i metoden är att fokus inte ligger på individens motivation att begå brott, utan på att förändra de yttre förutsättningarna kring brottstillfället [1]. Detta skiljer sig från social brottsprevention, som istället syftar till att påverka individers benägenhet att begå brott genom olika sociala insatser [2]. Enligt Polismyndighetens brottsförebyggande strategi ska polisen främst fokusera på situationell brottsprevention [2].

Teoretisk grund i rutinaktivitetsteorin

Den teoretiska grunden för situationell brottsprevention återfinns i rutinaktivitetsteorin, som blivit en vanligare utgångspunkt sedan 1980-talet [3]. Teorin, som även kallas brottstriangeln, menar att tre förutsättningar måste sammanfalla i tid och rum för att ett brott ska kunna ske: en motiverad gärningsperson, ett lämpligt objekt eller offer, samt avsaknad av en kapabel väktare (formell eller informell kontroll) [4]. Situationellt brottsförebyggande arbete syftar till att förhindra brott genom att förändra en eller flera av dessa tre förutsättningar, eftersom sannolikheten för brott minskar om någon av dem saknas [2].

Strategier och åtgärder

Det finns fem övergripande strategier för situationell brottsprevention: att öka ansträngningen för att begå brott, öka risken att upptäckas, minska belöningen, reducera provokationer och ta bort ursäkter [5]. Konkreta åtgärder kan vara att installera lås och larm för att minska ett objekts tillgänglighet, använda passerkort för att förhindra tillträde eller sätta upp övervakningskameror för att öka risken för upptäckt [1]. Åtgärderna kan även handla om att skydda potentiella brottsoffer, minska risken för bedrägerier eller minska provokationer i exempelvis krogköer [1]. Ett relaterat arbetssätt är brottsprevention genom arkitektonisk design (CPTED), där den fysiska miljön utformas för att minska brottsligheten [5].

Kunskapsbaserat arbetssätt och effekter

För att vara effektivt bör situationellt brottsförebyggande arbete bedrivas kunskapsbaserat, vilket innebär en systematisk process med kartläggning och analys av problem, val av åtgärder och uppföljning av resultat [4]. En fördel med metoden är att åtgärder kan få en omedelbar och mätbar effekt [5]. Forskning tyder på att situationella åtgärder kan leda till en generell minskning av brottsligheten, inte bara en förflyttning av problemen. Detta beror på att många brott begås spontant och att även mer motiverade gärningspersoner inte alltid är beredda att byta plats eller objekt [1]. Även om metoder för situationell prevention används i praktiken, till exempel i skolan, är själva begreppet och det systematiska arbetssättet inte alltid känt, vilket tyder på en utvecklingspotential [4].