Social brottsprevention

Vad är social brottsprevention?

Social brottsprevention är en av två huvudsakliga inriktningar inom det brottsförebyggande arbetet, där den andra är situationell brottsprevention [1]. Målet med sociala insatser är att påverka och minska enskilda individers benägenhet, eller motivation, att begå brott [2, 3]. Insatserna kan rikta sig mot att förhindra att unga personer börjar begå brott, eller mot att personer som avtjänat straff inte återfaller i brottslighet [1].

Metoder och målsättningar

Sociala brottsförebyggande metoder kan handla om att förändra normer och värderingar, bygga sociala relationer och stärka individers impulskontroll [4]. Andra mål är att stärka självkontrollen, öka förmågan att motstå frestelser och provokationer samt öka känslan av delaktighet i samhället [5]. Exempel på konkreta insatser är skolprogram, föräldrautbildningar, antimobbningsprogram, motiverande samtal och stöd till utsatta familjer [2, 6, 4].

Långsiktighet och utmaningar

Social brottsprevention är ofta ett långsiktigt arbete, och det kan dröja innan insatserna ger mätbar effekt [5, 6]. Det finns dock exempel på kortsiktiga tillämpningar, som att med personal och skyltar tydliggöra vilka sociala normer som gäller vid ett evenemang [5]. En utmaning är att insatserna måste anpassas till den målgrupp eller subkultur man vill påverka. Försök till attitydförändring har misslyckats eller fått motsatt effekt när upphovspersonerna inte haft tillräcklig förståelse för den grupp de försökt nå [5].

Tillämpning i offentlig sektor

Social brottsprevention är en central del av Sveriges brottsförebyggande arbete och lyfts fram i nationella program och strategier [1, 7]. Även om Polismyndighetens strategi traditionellt har betonat situationell prevention, visar granskningar att polisen i praktiken i stor utsträckning arbetar med sociala insatser [8]. Användningen av social prevention ökar även i kommunerna. År 2026 uppgav nästan fyra av tio kommuner att de främst arbetade med social brottsprevention, en ökning från knappt tre av tio år 2024 [3]. För att arbetet ska vara effektivt bör det vara kunskapsbaserat och ofta kombineras sociala och situationella åtgärder [4, 6].