Digitala bedrägerier

Digitala bedrägerier har ökat kraftigt i takt med den tekniska utvecklingen och samhällets digitalisering. Brottsligheten använder en rad olika metoder för att vilseleda privatpersoner, företag och offentliga aktörer i syfte att uppnå ekonomisk vinning.

Omfattning och utveckling

Antalet anmälda bedrägeribrott i Sverige har ökat markant sedan början av 2000-talet [1]. Mellan 1993 och 2006 anmäldes i snitt 53 000 bedrägerier per år, en siffra som år 2020 hade stigit till 218 308, vilket motsvarar en ökning med 280 procent jämfört med 2006 [1]. Denna dramatiska ökning kopplas främst till den snabba tekniska utvecklingen, digitaliseringen av handel och kommunikation samt ny teknik inom bank- och finansväsendet, vilket har skapat nya arenor för bedrägerier [1, 2]. Brottsvinsterna från anmälda bedrägerier uppskattades av Polismyndigheten till cirka 5,8 miljarder kronor år 2022, en ökning från 4,2 miljarder kronor år 2020 [1].

Vanliga tillvägagångssätt

Ett bedrägeri definieras som att en gärningsperson vilseleder någon att agera, eller avstå från att agera, på ett sätt som leder till ekonomisk vinning för gärningspersonen och förlust för offret [1]. Digitala bedrägerier kan anta många former. Några vanliga typer är:

• Vishing och smishing: Gärningspersonen utger sig via telefon (vishing) eller SMS (smishing) för att representera exempelvis en bank, ett företag eller en myndighet. Offret manipuleras till att lämna ut inloggningsuppgifter eller använda sitt Bank-ID för att godkänna transaktioner [3, 4].
• VD-bedrägerier (BEC): Förkortningen står för Business Email Compromise. Gärningspersonen utger sig via e-post för att vara en chef eller annan nyckelperson inom ett företag och förmår en anställd att genomföra en felaktig utbetalning till ett konto som bedragaren kontrollerar [5, 3].
• Kort- och identitetsbedrägerier: Dessa brott innebär att stulna kort- eller identitetsuppgifter används för att genomföra köp eller ta lån utan personens vetskap, ofta via internet där kortet inte är fysiskt närvarande [2, 3].

Utsatthet för företag och offentlig sektor

Både företag och offentlig sektor är utsatta för digitala bedrägerier. Företag drabbas ofta som sekundära offer, till exempel när kreditinstitut eller e-handelsföretag lider förluster efter att stulna identitets- eller kortuppgifter har använts [2]. Andra vanliga brott mot företag är fakturabedrägerier och investeringsbedrägerier, där bolag kan användas som en trovärdighetsfasad [2, 6]. Även offentlig sektor drabbas, bland annat genom bidragsbedrägerier riktade mot kommuner och andra utbetalande myndigheter. Det kan handla om att kräva ersättning för barn som inte är närvarande i förskolan eller för deltagare som inte existerar i studiecirklar [7].

Organisering och utmaningar

Digitala bedrägerier är ofta en del av organiserad brottslighet och är sällan helt frikopplade från den fysiska världen. Brottsuppläggen kräver tillgång till bland annat bankkonton, identiteter, målvakter och infrastruktur för penningförflyttning [8]. Att motverka denna typ av brottslighet är en utmaning för såväl rättsväsendet och beslutsfattare som för det lokala brottsförebyggande arbetet [2]. En försvårande omständighet är att anmälningsbenägenheten för bedrägerier och dataintrång bedöms vara låg. Detta innebär en risk för att problemets omfattning underskattas, vilket i sin tur kan påverka myndigheters prioriteringar [2].