Generell bestämmelse för informationsutbyte

Bakgrund och behov

Ett effektivt och rättssäkert informationsutbyte mellan myndigheter är en grundläggande förutsättning för framgångsrikt brottsförebyggande arbete [1, 2]. Tidigare har regelverket för informationsdelning beskrivits som ett svåröverskådligt "lapptäcke" av bestämmelser, vilket har hindrat myndigheters samverkan [1]. Bristande förutsättningar att dela information har ansetts kunna bidra till att brott begås och att barn och unga involveras i kriminalitet [1]. Behovet av förbättrat informationsutbyte är inte begränsat till brottsbekämpande myndigheter, utan omfattar även andra aktörer som utbetalande myndigheter och tillsynsverksamheter, bland annat för att motverka angrepp mot välfärds- och skattesystemen [2].

Ny lagstiftning från 2025

För att möta behovet av ett mer ändamålsenligt informationsutbyte infördes ny lagstiftning under 2025 [3]. Syftet med reformen är att underlätta för myndigheter att dela information för att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet [4]. Centrala delar i den nya lagstiftningen är lagen (2025:170) om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna, även kallad uppgiftsskyldighetslagen, samt en ny sekretessbrytande bestämmelse i 10 kap. 15 a § i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL [3]. Arbetet med att förbättra möjligheterna till informationsutbyte har varit högt prioriterat av regeringen och föregicks av ett intensivt utrednings- och lagstiftningsarbete [2].

Bestämmelsens tillämpning

Den nya generella bestämmelsen i OSL 10:15 a § gör det möjligt för en myndighet att lämna en sekretessbelagd uppgift till en annan myndighet om uppgiften behövs för att den mottagande myndigheten ska kunna utföra sitt uppdrag [3]. Detta gäller för samtliga myndigheter i Sverige, och möjliggör informationsdelning mellan exempelvis polis och socialtjänst, men även till kommunala verksamheter och bolag [3]. Hälso- och sjukvården är dock undantagen från bestämmelsen [3]. Ett utlämnande ska föregås av en intresseavvägning där behovet av att dela uppgiften vägs mot det sekretessintresse som skyddar den enskilde [3].

Praktisk hantering och fortsatt utveckling

Myndigheter kan lämna uppgifter både på eget initiativ och på begäran från en annan myndighet [2]. Polismyndigheten har till exempel skapat digitala kanaler för att andra aktörer ska kunna lämna uppgifter i enlighet med den nya lagstiftningen [3]. Arbetet med att säkerställa ändamålsenligt informationsutbyte fortsätter. Regeringen har bland annat utrett ett ökat informationsflöde till brottsbekämpningen (SOU 2023:69) och utbyte för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen och arbetskriminalitet (Ds 2022:13) [1, 2]. En viktig del i det fortsatta arbetet är att upprätthålla en väl avvägd balans mellan behovet av att utbyta information och skyddet för den enskildes integritet [1].