Generella sekretessbrytande bestämmelser

Sekretessens grundprinciper

Sekretessregler syftar till att skydda känsliga uppgifter hos myndigheter. Oftast handlar det om uppgifter som rör enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, men det kan också gälla andra allmänna samhällsintressen [1]. Inom socialtjänsten gäller till exempel stark sekretess för uppgifter om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider men [2, 3]. I brottsförebyggande samverkan blir sekretessfrågor ofta aktuella först när åtgärder ska riktas mot specifika individer, eftersom enskilda personer då pekas ut [1].

Samtycke som sekretessbrytande grund

Huvudregeln är att sekretessbelagda uppgifter kan lämnas ut om den enskilde samtycker till det [3]. Detta följer av bestämmelser i 10 kap. 1 § och 12 kap. 2 § i Offentlighets- och sekretesslagen (OSL) [3]. När uppgifterna rör ett barn krävs ofta samtycke från barnets vårdnadshavare, ibland tillsammans med barnet beroende på dess ålder och mognad [3]. Om samtycke saknas kan en myndighet endast lämna ut sekretessbelagd information om det finns stöd i en sekretessbrytande bestämmelse i lag [3].

Lagstöd som bryter sekretess

Om samtycke saknas krävs en lagregel för att få dela sekretessbelagda uppgifter. En central bestämmelse är 10 kap. 28 § OSL, som anger att sekretess inte hindrar att en myndighet fullgör en uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning [3]. Ett exempel är anmälningsskyldigheten vid oro för barn enligt socialtjänstlagen, som bryter sekretessen mellan de berörda myndigheterna [3]. Handlingar och uppgifter som omfattas av sekretess får därmed inte lämnas ut till allmänheten eller andra myndigheter utan stöd i en sekretessbrytande bestämmelse [2].

Särskilda bestämmelser och bedömningar

Det finns även sekretessbrytande regler för specifika situationer. En sådan är 10 kap. 2 a § OSL, som gör det möjligt för en myndighet att lämna ut uppgifter till en extern aktör som har i uppdrag att enbart tekniskt bearbeta eller lagra informationen [2]. Detta förutsätter dock att myndigheten i varje enskilt fall bedömer att utlämnandet inte är olämpligt och att uppgifternas skydd inte äventyras [2]. Andra lagar kan också innehålla sekretessbrytande regler för särskilda samverkansformer, men dessa kan vara villkorade med att en intresseavvägning görs [4]. Generellt bör undantag från sekretess användas med urskiljning och varsamhet [3].