Personuppgiftsbehandling i brottsbekämpande verksamhet

Rättslig grund och grundläggande principer

All behandling av personuppgifter inom ramen för brottsbekämpning måste ha stöd i lag. Den grundläggande regleringen utgörs av EU:s dataskyddsförordning (GDPR) och lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, även kallad dataskyddslagen [1]. För Polismyndigheten, vars uppgift är att förebygga brott och upprätthålla allmän ordning och säkerhet, stipulerar polislagen (1984:387) och myndighetens instruktion att verksamheten ska bedrivas rättssäkert och enhetligt [2]. En övergripande princip är att brottsbekämpningen måste respektera mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Åtgärder som vidtas ska vara nödvändiga, ändamålsenliga och proportionerliga i förhållande till sitt syfte [3].

Information som en strategisk resurs

Det finns en politisk strävan att se information hos myndigheter som en samlad strategisk resurs som i högre grad ska kunna delas och användas där den behövs [3]. Detta synsätt motiveras av att hotbilden från organiserad brottslighet har utvecklats, vilket gör att behovet av att skydda medborgare från brott och otrygghet har stärkts. Detta har lett till ett behov av att ompröva den tidigare avvägningen mellan integritetshänsyn och effektiv brottsbekämpning [3]. I takt med att brottsligheten i allt högre grad använder digitala miljöer, blir det nödvändigt för myndigheterna att kunna inhämta information även från dessa arenor [3].

Verktyg för informationsinhämtning

Brottsbekämpande myndigheter använder flera verktyg som innebär personuppgiftsbehandling. Kamerabevakning är ett sådant verktyg som kan användas för att upptäcka och avskräcka brott samt för att stödja brottsutredningar [4]. Eftersom kamerabevakning ofta innebär behandling av personuppgifter måste den följa GDPR, och övervakningsintresset måste väga tyngre än integritetsintresset [5]. Hemliga tvångsmedel är ett annat avgörande verktyg, särskilt för att bekämpa allvarlig brottslighet inom kriminella nätverk. Möjligheterna att använda dessa har utökats för att effektivisera brottsbekämpningen [6].

Informationsdelning mellan aktörer

För att stärka det operativa samarbetet är informationsdelning mellan olika myndigheter och aktörer centralt. Lagen (2025:170) om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna, som trädde i kraft 1 april 2025, innebär att statliga myndigheter, kommuner, regioner och skolrektorer är skyldiga att lämna ut uppgifter. Denna skyldighet är en sekretessbrytande bestämmelse enligt 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen [2]. Även socialtjänsten, som har ett brottsförebyggande ansvar enligt den nya socialtjänstlagen (2025:400), får behandla personuppgifter för att fullgöra sina skyldigheter, vilket anses vara ett viktigt allmänt intresse [2]. Informationsutbyte sker också i polisiärt och straffrättsligt samarbete inom EU och med länder utanför EU [3].

Modernisering av regelverk

Regelverken för personuppgiftsbehandling ses kontinuerligt över för att anpassas till nya behov och tekniska möjligheter. Kriminalvården har till exempel framfört ett behov av att kunna hantera underrättelseuppgifter på samma sätt som brottsbekämpande myndigheter och har begärt en modernisering av sitt regelverk för personuppgiftsbehandling [7]. Regeringen har även tillsatt en utredning för att se över de bestämmelser som reglerar Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter som rör nationell säkerhet, med syftet att skapa mer ändamålsenliga regler [6].