Undantag från sekretess inom vård och socialtjänst

Huvudregeln om sekretess

Inom socialtjänsten gäller som huvudregel stark sekretess för uppgifter om en enskilds personliga förhållanden, om det inte är uppenbart att uppgiften kan delas utan att personen eller en närstående lider men [1, 2]. Detta regleras i 26 kap. 1 § i offentlighets- och sekretesslagen (OSL) [1]. Begreppet "personliga förhållanden" har en bred innebörd och kan omfatta allt från namn och adress till ekonomisk situation och sjukdomstillstånd [1, 2]. Reglerna i OSL gäller för offentlig verksamhet, medan privat hälso- och sjukvårdsverksamhet regleras av tystnadsplikt i bland annat patientsäkerhetslagen [2].

Samtycke som sekretessbrytande grund

En grundläggande princip är att sekretessen kan brytas om den enskilde samtycker till att en uppgift lämnas ut [2]. Detta framgår av 10 kap. 1 § och 12 kap. 2 § OSL. När det gäller uppgifter om barn krävs ofta samtycke från barnets vårdnadshavare. Beroende på barnets ålder och mognad kan även barnets eget samtycke behövas, vilket regleras i 12 kap. 3 § OSL [2]. Om samtycke saknas kan information som omfattas av sekretess endast lämnas ut om det finns stöd i andra sekretessbrytande bestämmelser [2].

Anmälningsskyldighet vid oro för barn

En viktig sekretessbrytande bestämmelse är anmälningsskyldigheten vid oro för att ett barn far illa. Personer som enligt 19 kap. 1 § socialtjänstlagen (SoL) är skyldiga att göra en orosanmälan kan göra det utan hinder av sekretess [2]. Anmälningsskyldigheten har företräde framför sekretessen med stöd av 10 kap. 28 § OSL [2]. Även tystnadsplikt enligt annan lagstiftning hindrar inte att en lagstadgad uppgiftsskyldighet fullgörs [2]. Det är dock viktigt att notera att den allmänna uppmaningen att anmäla oro, som riktar sig till alla, inte bryter sekretessen på samma sätt som den lagstadgade anmälningsskyldigheten gör [2].

Skydd för ofödda barn

Det finns särskilda bestämmelser i OSL som möjliggör informationsutbyte mellan myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten för att skydda ett ofött barn [2]. Enligt 25 kap. 12 § och 26 kap. 9 § OSL får uppgifter om en gravid person eller en närstående lämnas ut utan samtycke om det behövs för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet [2]. Det kan till exempel handla om situationer där den gravida personen på grund av missbruk, sjukdom eller annan livsföring riskerar att skada fostret [2]. Detta undantag, som kan involvera myndigheter som mödrahälsovård, barnhälsovård, vuxenpsykiatri och socialtjänst, ska enligt lagens förarbeten användas med urskiljning och varsamhet [2].