Hoppa till innehållet
Standas

Bedrägeri med föreningsbidrag

Standas · 2026-08-17

Föreningsbidrag som kommuner betalar ut är ett riskområde för bedrägerier och annan välfärdsbrottslighet. Ansvaret för bidragen ligger ofta hos kultur- och fritidsförvaltningen, och sårbarheter i systemet skapar utmaningar för kontroll och uppföljning.

Ansvarsområde och regelverk

Kommuner kan ge föreningsbidrag till ideella föreningar om det finns ett allmänintresse, om åtagandet har anknytning till kommunens geografiska område eller dess medlemmar och om likställighetsprincipen följs [1]. En stor del av kommunernas föreningsbidrag fördelas till verksamheter inom kultur och fritid [1]. Ansvaret för att hantera dessa bidrag ligger ofta hos kultur- och fritidsförvaltningen eller motsvarande funktion i kommunen [1].

Sårbarheter i bidragssystemet

Systemet för föreningsbidrag bygger i stor utsträckning på tillit men har pekats ut som ett riskområde för bedrägerier [2]. Det finns ingen detaljerad nationell lagstiftning som reglerar hur stödet ska betalas ut eller vilka kontroller som ska göras, vilket ger kommunerna ett stort eget ansvar att utforma krav och uppföljning [1]. Sårbarheter inkluderar att det är enkelt att bilda en förening och öppna ett bankkonto, samt att kontrollen av företrädare är låg [1]. Skatteverket bedömer att risken för bidragsbedrägerier är hög och att mörkertalet sannolikt är stort [3].

Vanliga tillvägagångssätt

Bedrägerier med föreningsbidrag kan utföras av enskilda individer såväl som av organiserad brottslighet [4]. Ett vanligt tillvägagångssätt är att en förening söker och får bidrag för aktiviteter som aldrig genomförs eller för deltagare som inte existerar eller var närvarande [5]. Detta kan innefatta användning av fabricerade underlag som närvarorapporter eller medlemsregister [1]. Liknande upplägg förekommer även inom studiecirkelverksamhet [6].

Utmaningar med kontroll

Kommuner möter flera utmaningar i att kontrollera föreningsbidrag. Det kan vara svårt att verifiera äktheten i uppgifter som lämnas av föreningen, såsom årsredovisningar och närvarolistor [1]. Att genomföra fysiska kontroller på plats för att säkerställa att en aktivitet äger rum med rapporterat antal deltagare är ofta praktiskt omöjligt eller mycket resurskrävande [1]. Bristande kommunikation mellan olika förvaltningar kan också försvåra uppföljningen [1]. Vidare finns det inget nationellt register över alla föreningar som får bidrag, och den totala omfattningen av felaktiga utbetalningar är okänd [3].

Källor

  1. Regeringen (2024) Motståndskraft och handlingskraft: en nationell strategi mot organiserad brottslighet. Skr. 2023/24:67.
  2. Gunnarson, Carina (2023) Den sårbara staten. En forskningsöversikt om hur organiserad brottslighet påverkar stat och kommun. Forskningsrapport 2023.
  3. Gunnarson, Carina (2023) Den sårbara staten. En forskningsöversikt om hur organiserad brottslighet påverkar stat och kommun. Forskningsrapport 2023.
  4. Sveriges Kommuner och Regioner (u.å.) Intern kontroll i arbetet mot välfärdsbrottslighet: Ett stödmaterial för att identifiera risker i verksamheten.
  5. Hurve, Karolina & Skinnari, Johanna (2021) Finansiering av terrorism: En studie av motåtgärder. Rapport 2021:6.
  6. Brottsförebyggande rådet (2025) Stödmaterial till kommuner för att börja arbeta förebyggande mot välfärdsbrott.
  7. Brottsförebyggande rådet (2025) Stödmaterial till kommuner för att börja arbeta förebyggande mot välfärdsbrott.
  8. Socialstyrelsen (2026) Välfärdsbrott på agendan: En kartläggning av riskområden för att stärka kunskapen kring att förebygga, förhindra och upptäcka välfärdsbrottslighet inom socialtjänst och LSS. Artikelnummer 2026-5-10228.

Vill ni omsätta det här i er kommun?

Vi hjälper er gärna att anpassa kunskapen till er lokala lägesbild.