Ensamagerande gärningspersoner

Definition och avgränsning

Inom våldsbejakande extremistmiljöer finns individer som agerar på egen hand och som ofta benämns ensamagerande gärningspersoner [1]. Inom den internationella forskningen finns dock ingen entydig definition av begreppet [1]. Vissa forskare menar att termen endast avser enskilda förövare, medan andra anser att den även kan inkludera små grupper eller celler utan direkt koppling till en större organisation [1]. Det råder också delade meningar om en person måste ha haft kontakt med en extremistgrupp för att klassas som ensamagerande [1]. Det finns exempel på gärningspersoner som utfört attentat utan någon tidigare kontakt med en våldsbejakande gruppering [1].

Motivation och inspiration

Ensamagerande gärningspersoner kan motiveras av alla typer av våldsbejakande ideologier [2]. De inspireras ofta av extremistisk propaganda och tidigare utförda attentat, men behöver inte nödvändigtvis vara en del av en specifik våldsbejakande miljö [3]. Internet och sociala medier tillhandahåller ett brett utbud av material som kan påverka och inspirera individer [2]. Motiven bakom dåden kan vara oklara och bestå av en blandning av ideologiska och personliga bevekelsegrunder [3]. Enligt Nationellt centrum för terrorhotbedömning (NCT) kan faktorer som personliga motgångar, psykisk ohälsa eller frustration över omvärldshändelser bidra till att en redan radikaliserad individ beslutar sig för att begå ett attentat [1].

Kännetecken och tillvägagångssätt

Det kan vara svårt att upptäcka när en ensamagerande individ planerar ett attentat, eftersom en vanlig taktik är att verka i det dolda och inte dela med sig av sina planer [1]. Processen från idé till handling kan gå mycket fort, ibland på bara några dagar eller veckor, och vissa dåd kräver varken omfattande planering eller finansiering [1]. Även om en person agerar ensam ingår de ofta i ett större ideologiskt sammanhang [4]. Psykisk ohälsa är ett relativt vanligt inslag hos gärningspersonerna [3]. En studie visar att sannolikheten för psykisk sjukdom är 13 gånger högre bland ensamagerande radikalnationalistiska våldsverkare än i normalbefolkningen, även om det kausala sambandet med terrorism bedöms som svagt [4]. Föreställningen om en högkapabel och kallblodig ensamagerande gärningsperson stämmer sällan; majoriteten uppvisar svagheter i både planering och genomförande [4].

Hotbild och förekomst

Ensamagerande gärningspersoner har utfört ett flertal terrorattentat och våldshandlingar världen över [1]. Under 2017, 2018 genomfördes majoriteten av terrordåden i västvärlden av ensamagerande gärningspersoner [1]. Under 2019 sågs en ökning av antalet utförda och avvärjda högerextremistiskt motiverade terrorattentat i västvärlden, där de flesta utfördes av ensamagerande [2]. Inom samtliga extremistmiljöer uppmanas anhängare att föra kampen med de medel som finns till hands, vilket bidrar till hotbilden från ensamagerande [1].