Konspirationsteorier och våldsbejakande extremism

En konspirationsteori definieras som en förklaring av en betydelsefull händelse som avvisar den vedertagna uppfattningen och i stället hävdar att den orsakats av en hemlig sammansvärjning [1]. Våldsbejakande extremism (VBE) avser i sin tur rörelser, ideologier och miljöer som inte accepterar en demokratisk samhällsordning och som ser våld som en legitim metod för att uppnå sina mål [1]. Forskning och erfarenheter från yrkesverksamma visar att det finns en nära och självklar koppling mellan dessa två fenomen [1, 2].

Konspirationsteoriers funktion i extremism

Konspirationsteoretiska narrativ är en bärande och regelbunden del av våldsbejakande extremistiska miljöer [1, 2]. De kan fylla psykologiska och sociala behov genom att erbjuda strukturerade och lättfattliga förklaringar till komplexa samhällsfrågor, vilket kan minska känslor av osäkerhet [1]. Tron på att man besitter en dold sanning som de flesta andra inte har insikt i kan skapa en stark känsla av gemenskap och samhörighet [2]. Gemensamma fiendebilder, som är centrala i både konspirationstro och extremism, bidrar till att stärka gruppsammanhållningen [1].

En förstärkare av radikalisering

Konspirationsteorier kan fungera som så kallade "radicalization multipliers", vilket innebär att ett ökat intresse för dem kan gå hand i hand med en större acceptans för våld [2]. Inom vissa extremistiska ideologier ses våld som en legitim och nödvändig metod för att krossa den påstådda konspirationen, förhindra en förestående apokalyps och förverkliga en utopisk vision [3]. Konspiratoriska narrativ och våldsbejakande ideologier kan på så vis förstärka och bekräfta varandra [2]. Trots den tydliga kopplingen är den empiriska forskningen om konspirationstänkandets exakta roll i radikaliseringsprocesser fortfarande begränsad, särskilt i en svensk kontext [2].

Överlappningar och utvecklingstrender

Psykologisk forskning tyder på att anhängare av såväl höger- som vänsterextrema ideologier kan dela tankestrukturer som ökar benägenheten att tro på konspirationsteorier [2]. Vissa konspirationsteorier, särskilt de med antisemitiska inslag, spelar en central roll i ideologiskt skilda miljöer som den radikalnationalistiska och den salafist-jihadistiska [2]. Nationalsocialismen bygger till exempel helt på föreställningen om en judisk världskonspiration [1]. Yrkesverksamma inom det brottsförebyggande fältet pekar på att digitaliseringen bidrar till ökad onlineradikalisering och att gränserna mellan kriminella och våldsbejakande extremistiska miljöer tenderar att bli mer otydliga [1].