Arbetsmiljöbrott som en del av arbetslivskriminalitet

Definition och kontext

Arbetslivskriminalitet definieras som när en verksamhetsutövare bryter mot regler eller avtal i arbetslivet på bekostnad av arbetstagare, andra företag eller det allmänna [1]. Arbetsmiljöbrott är en av de allvarligaste formerna av denna brottslighet, i samma kategori som människohandel och människoexploatering [1]. Uppläggen är ofta komplexa och kan pågå över lång tid, där flera regelverk bryts samtidigt [1]. För organiserad brottslighet utgör arbetslivskriminalitet en viktig inkomstkälla, eftersom det kan innebära höga vinster till en lägre risk för upptäckt och straff jämfört med annan grov brottslighet [2].

Juridiskt ansvar och regelverk

Det är viktigt att skilja på arbetsmiljöansvar och straffansvar. Arbetsmiljöansvaret är en förebyggande skyldighet för arbetsgivaren att vidta åtgärder för att minska risker för ohälsa och olycksfall [3]. Straffansvaret är sanktionerande och blir aktuellt om någon skadas, blir sjuk, avlider eller utsätts för allvarlig fara till följd av att arbetsmiljölagen (AML) inte har följts [3]. Enligt 3 kap. 10 § i brottsbalken kan påföljden för arbetsmiljöbrott bli böter eller fängelse [3]. För att en person ska kunna dömas krävs uppsåt eller oaktsamhet, och ansvaret fastställs av allmän domstol i en brottmålsrättegång [3].

Påföljder och myndighetstillsyn

Flera olika påföljder kan bli aktuella vid brister i arbetsmiljön. Arbetsmiljöverket kan utfärda förelägganden eller förbud förenade med vite för att tvinga en arbetsgivare, till exempel en kommun, att vidta åtgärder. Om föreläggandet följs i tid behöver vitet inte betalas [3]. Böter kan dömas ut som straff till fysiska personer, oftast i arbetsledande ställning, som av uppsåt eller oaktsamhet brutit mot arbetsmiljölagstiftningen [3]. Arbetsgivaren som organisation kan även dömas att betala en företagsbot [3]. Arbetsmiljöverket har en central roll i tillsynen och samordnar även den myndighetsgemensamma samverkan mot arbetslivskriminalitet [4].

Rättsfall från offentlig sektor

Flera rättsfall visar hur straffansvaret för arbetsmiljöbrott kan utdömas inom offentlig sektor. I ett fall dömdes en kommunstyrelseordförande och en förvaltningschef för arbetsmiljöbrott efter en dödsolycka vid ett rivningsarbete. Domstolen fann att arbetsgivaren hade brustit i tillsyn och kontroll, bland annat genom att inte upprätta en arbetsmiljöplan [3]. I ett annat fall dömdes en institutionschef och en biträdande institutionschef vid Statens institutionsstyrelse (SiS) för arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död. Hovrätten ansåg att cheferna varit oaktsamma och att det fanns ett samband mellan deras oaktsamhet och en anställds död, trots att de invände att ansvaret hade returnerats till en högre chef [3].