Människoexploatering och människohandel inom arbetslivskriminalitet

Brottslighetens karaktär och uttryck

Människoexploatering och människohandel är bland de allvarligaste brotten inom arbetslivskriminalitet [1]. Brottsligheten innebär att arbetsgivare utnyttjar arbetskraft för att sänka kostnader och vinna konkurrensfördelar [2]. Detta sker genom att utsatta personer, ofta migranter, tvingas arbeta under uppenbart orimliga villkor [1]. Exploateringen kan ske inom ramen för anställningar som på ytan ser lagliga ut, vilket gör den svårupptäckt [3].

De orimliga villkoren kan innefatta oskäligt låg eller helt utebliven lön, orimligt långa arbetsdagar och en dålig eller farlig arbetsmiljö utan försäkringar [4]. Det förekommer även att arbetstagare tvingas betala för mat och logi som arbetsgivaren tillhandahåller, vilket kan leda till en skuldsättning [4]. I ett uppmärksammat fall med thailändska bärplockare tvingades de arbeta upp till 17 timmar om dagen och fick sina pass indragna av arbetsgivaren [5]. Brottsuppläggen kan innefatta tvång, vilseledande och hot om våld [1]. De exploaterade arbetstagarna kommer från länder som Ukraina, Thailand, Uzbekistan och Indien [5].

Omfattning och utsatta branscher

Människoexploatering och människohandel är globalt växande problem som riskerar att öka vid ekonomisk nedgång, krig och andra kriser [6]. Mellan 2016 och 2024 anmäldes 571 fall av människohandel och människoexploatering i Sverige, men mörkertalet bedöms vara stort [2]. Brottsligheten är vanlig i arbetskraftsintensiva branscher [6]. Enligt statistik från regionkoordinatorer är exploatering av arbetskraft vanligast inom de gröna näringarna (jordbruk och skogsbruk), följt av byggbranschen samt skönhets- och kroppsvård [2]. Problem har även uppmärksammats på slakterier, turistanläggningar och inom hotell- och restaurangbranschen, särskilt i kommuner med växande turism [2]. Även stora infrastrukturprojekt är utsatta för omfattande arbetslivskriminalitet där arbetskraft exploateras [7].

Koppling till organiserad brottslighet

Människoexploatering är en viktig inkomstkälla för den organiserade brottsligheten, eftersom den kan ge höga vinster till en relativt låg risk för upptäckt och med låga straff [7]. Brottsligheten är ofta gränsöverskridande och används för att finansiera annan organiserad brottslighet [3]. Kriminella aktörer använder exploateringen av arbetskraft som ett medel för att begå andra brott, såsom skattebrott, bokföringsbrott och penningtvätt [7]. För att dölja brottsligheten används ofta legala företagsstrukturer med bulvaner i styrelserna, underentreprenörer i flera led och falska egenföretagare [5]. Ryskspråkiga organiserade brottsgrupper och familjebaserade kriminella nätverk beskrivs som framträdande aktörer [5]. Det förekommer också att utländska rekryteringsföretag förser svenska företag med billig arbetskraft [2].

Utmaningar för rättsväsendet och myndigheter

Att förebygga och bekämpa människohandel och människoexploatering är en prioriterad fråga för myndighetssamverkan [3]. Arbetet försvåras av flera faktorer. Brottsligheten är komplex och kräver långsiktiga och resurskrävande utredningar [3]. En stor utmaning är att de brottsutsatta sällan anmäler. Orsaker till detta är rädsla för repressalier från arbetsgivaren, utvisning eller ekonomiska konsekvenser [3]. De utsatta kan även ha otillräcklig kunskap om sina rättigheter eller ser inte alltid sig själva som brottsoffer [2].

Detta ställer stora krav på att yrkesverksamma har kunskap för att kunna identifiera exploatering och bemöta brottsoffer korrekt [3]. Myndigheterna i samverkan behöver utveckla sin kompetens samt enas om definitioner, indikatorer och prioriteringar [3]. Under 2025 var människohandel och människoexploatering ett särskilt fokusområde för Åklagarmyndigheten inom ramen för regeringsuppdraget mot arbetslivskriminalitet [3]. Samma år tog Jämställdhetsmyndigheten fram ett kunskapsstöd för att hjälpa yrkesverksamma att förstå, förebygga och identifiera arbetskraftsexploatering [3].