Sårbarheter i offentlig upphandling

Offentlig upphandling är en omfattande del av den svenska ekonomin. Den årliga omsättningen uppgår till närmare 900 miljarder kronor, vilket motsvarar ungefär en sjättedel av Sveriges bruttonationalprodukt [1]. Andra bedömningar anger en summa på över 1 000 miljarder kronor [2]. Syftet med upphandlingslagstiftningen är att säkerställa konkurrens och att skattemedel används effektivt [1]. De stora beloppen i kombination med systembrister gör dock offentlig upphandling sårbar för kriminellt utnyttjande, vilket leder till att seriösa företag riskerar att konkurreras ut [3, 1].

En central sårbarhet är brister i kontroll och uppföljning av ingångna avtal [1, 2]. Systemet för offentlig upphandling har i dagsläget inte tillräcklig motståndskraft mot kriminella aktörer [4]. Ofta förlitar sig upphandlande organisationer på leverantörens egen försäkran, så kallad sanningsförsäkran, om att lagar och avtalsvillkor följs [4]. Samtidigt har oseriösa aktörer lärt sig att upprätthålla en fasad som gör att de kan undgå upptäckt vid enklare registerkontroller [3]. För att genomföra bättre kontroller krävs ökad kunskap och mer resurser hos myndigheter, kommuner och regioner [4].

Särskilda riskområden

Upphandlingsmyndigheten har pekat ut flera specifika problemområden. Ett sådant är svårigheten att kontrollera utländska företag och utländsk arbetskraft, då det kan vara komplicerat att få fram relevant information om dessa aktörer [5]. Ett annat problem är att upphandlingsreglerna främst fokuserar på den juridiska personen, inte de fysiska personer som äger eller leder företaget, vilket underlättar användandet av företag som brottsverktyg [5]. Kriminella aktörer har också visat sig vara anpassningsbara och utnyttjar fler associationsformer än bara företag, såsom ideella föreningar [5, 1]. Dessutom kan prispress i upphandlingar vara en sårbarhet, då det kan vara svårt för upphandlare att utreda och förkasta onormalt låga anbud [5].

Breda samhällskonsekvenser

Konsekvenserna av att kriminella aktörer vinner offentliga kontrakt sträcker sig bortom ekonomisk brottslighet. Genom upphandlingar kan kriminella få tillträde till kommunala och statliga verksamheter, hantera samhällsviktiga tjänster och verka i känsliga miljöer [6]. Detta skapar sårbarheter som kan påverka nationell säkerhet, informationsskydd, beredskap och annan samhällsviktig verksamhet [6]. Motverkandet av arbetslivskriminalitet i upphandling har därför tydliga kopplingar till andra områden som korruption och säkerhetsskydd [5]. Arbetslivskriminalitet leder även till att människor utnyttjas genom brott som människohandel och människoexploatering [3].