Välfärdsbrott och bidragsbrott i arbetslivskriminalitet

Definitioner och begrepp

Välfärdsbrott är ett empiriskt begrepp utan en enhetlig juridisk definition [1]. Brottsförebyggande rådet (Brå) beskriver det som att offentligt finansierade trygghetssystem inom stat, region och kommun utnyttjas för egen vinning av privatpersoner, företag eller föreningar [1]. Begreppet omfattar flera typer av brott, såsom bedrägeri, skattebrott och bokföringsbrott, men framför allt bidragsbrott [2]. Syftet är att uppnå en otillbörlig vinning, vilket kan leda till felaktiga utbetalningar, försvagade välfärdstjänster och snedvriden konkurrens [1].

Bidragsbrott regleras i bidragsbrottslagen (2007:612), som infördes för att motverka felaktiga utbetalningar [1]. Lagen gör det straffbart att lämna felaktiga uppgifter, eller att inte anmäla ändrade förhållanden, för att få mer ersättning än man har rätt till. Detta gäller även vid grov oaktsamhet. För att dömas krävs det endast att det har funnits en fara för en felaktig utbetalning. Lagen omfattar bidrag, ersättningar, pensioner och lån för personligt ändamål som beslutas av bland annat kommuner, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassor [1].

Kopplingen till arbetslivskriminalitet

Arbetslivskriminalitet definieras som att en verksamhetsutövare bryter mot regler eller avtal i arbetslivet på bekostnad av arbetstagare, andra företag eller det allmänna [3]. Viss brottslighet inom arbetslivskriminaliteten kan likställas med välfärdsbrott, och bidragsbrott är en av de brottstyper som ingår i de allvarligaste fallen av arbetslivskriminalitet [1]. För organiserad brottslighet är arbetslivskriminalitet en viktig inkomstkälla, delvis på grund av att den är svår att upptäcka och kan ge höga vinster till relativt låga straff [4]. Brottsligheten urholkar välfärdssystemen när skatter inte betalas och felaktiga ersättningar och bidrag betalas ut [4].

Tillvägagångssätt och exempel

Välfärdsbrott begås ofta genom att en person eller ett företag lämnar felaktiga uppgifter, bryter mot avtalsvillkor eller manipulerar beslut [1]. För enskilda som söker ekonomiskt bistånd kan det handla om att dölja inkomster från svartarbete, använda en falsk identitet, förfalska intyg, uppge felaktig folkbokföring eller iscensätta en skenskilsmässa för att framstå som mer behövande [1]. När företag är inblandade kan det röra sig om att välfärdstjänster inte utförs enligt avtal, exempelvis att hemtjänstbesök uteblir eller att personal saknar avtalad kompetens [5]. Assistansbedrägerier är en av de vanligaste formerna av välfärdsbrott [6].

Upptäckt och statistik

Välfärdsbrott är ett så kallat upptäcktsbrott, vilket innebär att brottsligheten inte blir synlig om den inte aktivt upptäcks och anmäls [2]. Synligheten är beroende av kontroller, granskning och samverkan mellan myndigheter [7]. Det är ofta den utbetalande aktören som har bäst möjlighet att upptäcka brottet [5]. Det är svårt att särskilja välfärdsbrott i den allmänna kriminalstatistiken, eftersom det är ett samlingsbegrepp för flera olika brottstyper [5]. Undantag är bidragsbrott och folkbokföringsbrott, som har egna brottskoder och därmed kan följas statistiskt [5]. Mörkertalet bedöms vara stort, då långt ifrån alla misstänkta välfärdsbrott polisanmäls [5].