Hot, våld och skadegörelse mot förtroendevalda

Omfattning och karaktär

Årligen utsätts minst var tionde förtroendevald för hot, våld eller skadegörelse från en systemhotande aktör [1]. Denna nivå av utsatthet har varit relativt stabil under det senaste årtiondet, men utsattheten på sociala medier har ökat [1]. De vanligaste påverkansförsöken består av muntliga och skriftliga hot eller trakasserier [2]. Fysiskt våld och skadegörelse är mer ovanligt, även om det förekommer allvarliga händelser [2]. Det finns en risk att verbala angrepp kan eskalera till fysiska angrepp [3].

Drivkrafter och kanaler

Merparten av påverkansförsöken mot förtroendevalda är ideologiskt motiverade och utförs av personer med koppling till våldsbejakande extremism [1]. Oftast handlar det om hot från högerextremistiska personer och grupperingar, men även vänsterextremister står bakom en del av händelserna [1]. Jämfört med kommunanställda utsätts förtroendevalda oftare via digitala plattformar och sociala medier, där hoten kan vara organiserade och omfattande [2].

Särskilt utsatta grupper och situationer

Utsattheten är ojämnt fördelad och ökar markant under valår samt i samband med kontroversiella debatter [2]. Förtroendevalda som är särskilt utsatta är de som driver eller tar ställning i omdebatterade frågor som invandring, integration och jämställdhet [1]. Andra riskfaktorer är att vara ung, ny i rollen som förtroendevald eller att ha utländsk bakgrund [2]. Även partitillhörighet spelar roll, där företrädare för Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna är överrepresenterade bland de utsatta [1]. Förtroendevalda som aktivt motarbetar lokala kriminella eller extremistiska grupperingar kan också utsättas för hot och hämndaktioner [2].

Skillnader mellan lokal och nationell nivå

Riksdagsledamöter är den mest utsatta gruppen totalt sett, men förtroendevalda på lokal nivå är mer utsatta för påverkansförsök från personer med koppling till organiserad brottslighet [1]. För lokala politiker, särskilt i mindre kommuner, kan konsekvenserna av utsatthet bli allvarligare. De löper större risk att stöta på påverkare i vardagen, vilket skapar en större oro [1]. De upplever sig också mer ensamma när de drabbas [1]. Händelser som kopplas till den privata sfären eller anhöriga upplevs som betydligt mer skrämmande [1].

Hantering och anmälningsbenägenhet

En stor andel av påverkansförsöken utgör inte brott och polisanmäls därför inte [1]. I de fall anmälan görs handlar det oftast om rena hot. Anledningar till att inte anmäla är bland annat en normalisering av utsattheten, låg förväntan på att brottet ska klaras upp och en oro för att anmälan ska bli känd för påverkaren [1]. Ansvaret för att ge stöd och fastställa säkerhetsrutiner för förtroendevalda ligger hos respektive kommun och region [3].