Subtil och otillbörlig påverkan mot förtroendevalda

Vad är subtil och otillbörlig påverkan?

Otillbörlig påverkan innebär att en utomstående aktör på ett olagligt, obehagligt eller olämpligt sätt försöker styra hur en förtroendevald agerar i sitt uppdrag [1, 2]. Syftet kan vara att få den förtroendevalda att fatta ett annorlunda beslut, bryta mot regler, lämna ut sekretessbelagd information, avstå från att driva en politisk fråga eller att inte anmäla brott och missförhållanden [2]. Begreppet omfattar både lyckade och misslyckade påverkansförsök [2].

Påverkan behöver inte vara olaglig för att klassas som otillbörlig, då det inte är ett juridiskt begrepp [2]. Metoderna kan vara uppenbara, som hot, våld och mutor, men också mer subtila [2]. Exempel på subtil påverkan är indirekta hot, olämpliga kommentarer eller vänskapskorruption [1]. En kommentar som "du vet vilken familj jag tillhör" kan, trots att den inte innehåller ett uttryckligt hot, uppfattas som skrämmande, särskilt om den kommer från en aktör med våldskapital [2].

Särskilda risker för förtroendevalda

Förtroendevalda på kommunal nivå har en central roll i den demokratiska styrningen och har många kontakter med olika aktörer i samhället, vilket ökar risken för att de utsätts för otillbörlig påverkan [2]. Ett dialogbaserat arbetssätt, som i grunden är eftersträvansvärt, kan också skapa sårbarheter [1]. Systemhotande aktörer använder ofta subtila metoder snarare än olagliga för att påverka beslutsfattandet [2]. En skillnad jämfört med tjänstepersoner är att påverkansförsök från höger- och vänsterextremister är betydligt vanligare mot förtroendevalda. Målet är då ofta att få politikerna att ändra sin politik eller påverka samhällsdebatten i linje med grupperingens ideologiska mål [2].

Förtroendevalda som möjliggörare och mellanhänder

Förtroendevalda kan utnyttjas som "möjliggörare" för systemhotande aktörer [2]. Ett sätt är att aktörer infiltrerar politiska partier genom att bli medlemmar för att på så sätt påverka den politiska processen inifrån. Detta beskrivs som "den mjuka vägen in" [2]. Förtroendevalda kan också fungera som en mellanhand mellan en extern påverkare och kommunanställda. Påverkansförsöket riktas då mot den förtroendevalda, men om det lyckas spiller effekterna över på tjänstepersoner [1]. Det handlar ofta om vänskapskorruption eller tveksamma relationer, där en förtroendevald efter påtryckningar från exempelvis lokala företagare eller föreningar försöker påverka tjänstepersoners beslut [1, 2]. Problematiken är mer utbredd i mindre kommuner där avståndet mellan politiker, förvaltning och medborgare är kortare [2].

Vad som inte är otillbörlig påverkan

Det är viktigt att skilja otillbörlig påverkan från legitima demokratiska processer. Att försöka påverka ett beslut genom att exempelvis överklaga det är inte otillbörligt, utan en del av det som är tillåtet och accepterat i en demokrati [1]. Otillbörlig påverkan ska inte heller förväxlas med självcensur. Självcensur innebär att en förtroendevald eller anställd anpassar sitt agerande på grund av oro eller rädsla för att utsättas, utan att ett faktiskt påverkansförsök har skett [1]. Vidare faller situationer där förtroendevalda inte respekterar tjänstepersoners bedömningar, på grund av en otydlig gräns mellan politik och förvaltning, utanför definitionen av otillbörlig påverkan från en utomstående aktör [1].