Bristfällig kontroll och uppföljning i offentlig upphandling

Offentlig upphandling i Sverige omsätter årligen över 900 miljarder kronor, vilket motsvarar nästan en sjättedel av landets BNP [1]. De stora ekonomiska värdena, i kombination med brister i kontroll och uppföljning, gör upphandling till ett av de mest riskutsatta områdena för korruption och kriminell påverkan [2]. Kriminella aktörer som agerar genom företag kan hålla anbuden låga genom att inte betala skatter, avgifter eller korrekta löner, vilket skapar en osund konkurrens och riskerar att slå ut seriösa företag [3].

Brister i kontrollsystemet

Det nuvarande systemet för offentlig upphandling bedöms inte ha tillräcklig motståndskraft mot kriminella aktörer [1]. En sårbarhet är att kontrollen av leverantörer ofta är begränsad eller fragmenterad, vilket gäller ägare, företrädare, verkliga huvudmän och underleverantörer [4]. Ofta förlitar man sig på att leverantören själv intygar att lagar och villkor följs genom en så kallad sanningsförsäkran [1]. Riskhanteringen försvåras ytterligare av att det saknas ett heltäckande nationellt register över offentliga upphandlingar och kontrakt, vilket gör det svårt att få en samlad bild för att upptäcka risker och hot [4].

Utmaningar med avtalsuppföljning

Avtalsuppföljningen beskrivs som generellt mycket eftersatt [3]. I Nationella upphandlingsrapporten 2023 ansåg endast drygt 20 procent av leverantörerna att uppföljningen av vinnande kontrakt var tillräcklig [3]. För kommuner är det ofta en utmaning att följa upp att avtalen efterlevs [5]. Problem kan uppstå under kontraktstiden, till exempel genom byten av företrädare eller underleverantörer, vilket gör löpande uppföljning nödvändig [6]. För att kunna agera krävs ökade resurser och kunskap hos upphandlande organisationer samt att avtalen är utformade så att de medger ingripanden när regler inte följs [1].

Decentralisering och fragmenterad överblick

En stor del av de offentliga upphandlingarna genomförs på kommunal nivå, vilket innebär att ansvar, kontroll och uppföljning är fördelade över många olika organisationer [4]. Denna decentraliserade karaktär kan i kombination med begränsad informationsdelning och varierande kontrollkapacitet göra det svårt att upptäcka mönster som sträcker sig över flera kommuner, såsom återkommande leverantörer eller gemensamma företrädare [4]. Nuvarande ordning riskerar att leda till luckor i kontrollen som kan utnyttjas av oseriösa företag [3].

Specifika riskbranscher och regelverk

Branscher som bygg, anläggning och avfallshantering anses medföra hög risk för brottslighet. Projekten är ofta komplexa med flera led av underleverantörer, vilket kan skapa möjligheter för bland annat prisdumpning, svartarbete och skatteundandragande [6]. Det är därför viktigt att upphandlande myndigheter aktivt kontrollerar onormalt låga anbud [5]. Vidare har Riksrevisionen bedömt att statliga myndigheter inte gör tillräckligt för att säkerställa skäliga arbetsvillkor i offentliga upphandlingar [7]. Sverige har heller inte implementerat artikel 24 i LOU-direktivet, som kräver att medlemsstaterna vidtar åtgärder mot intressekonflikter i upphandlingsförfaranden [3].