Korruption och otillbörlig påverkan i offentlig upphandling

Ett identifierat riskområde

Offentlig upphandling i Sverige omsätter närmare 900 miljarder kronor årligen, vilket motsvarar ungefär en sjättedel av landets BNP [1]. Enligt en genomlysning från OECD utgör offentlig upphandling ett av de mest riskutsatta områdena för korruption och kriminell påverkan, givet de stora ekonomiska värdena [2]. Både regeringens handlingsplan mot korruption och den nationella strategin mot organiserad brottslighet pekar ut offentlig upphandling som ett riskområde som behöver uppmärksammas mer [3]. De omfattande beloppen i kombination med bristande uppföljning gör sektorn sårbar för kriminellt utnyttjande [1]. Tjänstemän med ansvar för inköp befinner sig ofta i en utsatt position för otillbörliga påverkansförsök från externa aktörer [3].

Konsekvenser för konkurrens och förtroende

Korruption och otillbörlig påverkan kan leda till att seriösa företag konkurreras ut till förmån för oseriösa [3]. Kriminella aktörer som agerar genom företag kan hålla anbuden låga eftersom de ofta inte betalar skatter, avgifter eller löner enligt gällande regler, vilket skapar en osund konkurrens [3]. Andra risker med korruption är att kostnaderna för tjänster och arbeten ökar, fördelningen av offentliga kontrakt blir icke-transparent och att det leder till ett allmänt slöseri med offentliga resurser [4]. I förlängningen kan medborgares tilltro till demokratin, offentliga institutioner och politiker undermineras [4]. Om leverantörer som bryter mot regelverk tilldelas kontrakt kan det skada tilliten till myndigheters förmåga att agera rättssäkert och effektivt, vilket även kan påverka viljan att betala skatt [5].

Metoder och koppling till annan brottslighet

Otillåten påverkan beskrivs som ett verktyg för den organiserade brottsligheten att ta kontroll och tillskansa sig fördelar [6]. Begreppet kan innefatta brottsliga handlingar som mutor, men även icke-brottsliga och ofta svårupptäckta påverkansförsök, så kallad otillbörlig påverkan [7]. Infiltration, korruption och otillbörlig påverkan ses som växande och allvarliga hot mot integriteten hos både offentliga institutioner och näringslivet [3]. Arbetet mot arbetslivskriminalitet i upphandlingar hänger samman med att motverka korruption, då arbetslivskriminalitet kan vara en viktig inkomstkälla för organiserad brottslighet [6]. Ett försök att otillåtet påverka eller korrumpera en handläggare kan i sig utgöra välfärdsbrottslighet [6].

Pågående arbete och föreslagna åtgärder

Regeringens nationella säkerhetsstrategi betonar att offentliga aktörer måste upprätthålla ett adekvat skydd mot infiltration och korruption samt utveckla samarbetet mellan stat, kommuner, regioner och näringsliv [3]. Flera initiativ pågår för att stärka det förebyggande arbetet. Riksrevisionen granskar för närvarande hur vissa statliga myndigheter arbetar för att motverka infiltration i syfte att påverka upphandlingar, med en rapport som väntas i februari 2026 [6]. Statskontoret har i uppdrag att senast 31 december 2025 redovisa förslag för att stärka det korruptionsförebyggande arbetet [6]. Det har även pekats på behov av att se över upphandlingsreglerna. Sverige har till exempel inte genomfört artikel 24 i LOU-direktivet, som kräver att upphandlande myndigheter vidtar lämpliga åtgärder mot intressekonflikter [3]. Det finns också förslag om att i författning reglera krav på att beakta målsättningar som att motverka korruption vid utformningen av riktlinjer för direktupphandling [3].