Korruption och otillåten påverkan i offentlig upphandling

Offentlig upphandling i Sverige omsätter årligen närmare 900 miljarder kronor, vilket motsvarar ungefär en sjättedel av landets bruttonationalprodukt [1]. De stora ekonomiska värdena, i kombination med brister i uppföljning, gör området sårbart för kriminellt utnyttjande [1]. Enligt en genomlysning från OECD utgör offentlig upphandling ett av de mest riskutsatta områdena för korruption och kriminell påverkan [2]. Regeringens nationella strategi mot organiserad brottslighet framhåller också upphandling som ett riskområde som behöver uppmärksammas mer [3].

Metoder och konsekvenser

Otillåten påverkan är ett samlingsbegrepp för försök att påverka en tjänsteperson eller uppdragstagare, vilket kan innefatta både brottsliga och icke-brottsliga handlingar [4]. Vissa former av korruption, som mutor eller social manipulering, ingår i begreppet [4]. För organiserad brottslighet är otillåten påverkan ett verktyg för att skaffa sig kontroll och fördelar [5]. Tjänstemän med ansvar för inköp befinner sig ofta i en utsatt position för påtryckningar från externa aktörer [3].

Konsekvenserna av korruption och otillåten påverkan är flera. Seriösa företag riskerar att konkurreras ut av oseriösa aktörer som kan hålla låga anbud genom att inte betala skatter, avgifter eller korrekta löner [3]. Detta skapar en osund konkurrens [3]. Andra följder är höjda kostnader, icke-transparent fördelning av kontrakt och ett allmänt slöseri med offentliga medel [6]. I förlängningen kan förtroendet för demokratin, offentliga institutioner och politiker undermineras [6].

Politiska och rättsliga åtgärder

Offentliga inköp är ett prioriterat område i regeringens handlingsplan mot korruption och otillåten påverkan [3]. Även den nationella säkerhetsstrategin lyfter fram att infiltration, korruption och otillbörlig påverkan är växande hot mot integriteten hos offentliga institutioner och näringsliv [3]. Det finns ett uttalat behov av att se över upphandlingsreglerna för att motverka korruption och intressekonflikter. Bland annat har Sverige inte implementerat artikel 24 i LOU-direktivet, som kräver att upphandlande myndigheter vidtar åtgärder mot intressekonflikter [3]. Upphandlingsmyndigheten har även föreslagit att krav på att motverka korruption ska regleras i riktlinjer för direktupphandling [3].

Flera myndigheter arbetar aktivt med frågan. Riksrevisionen granskar för närvarande hur myndigheter som Försvarets materielverk, Kammarkollegiet och Kriminalvården motverkar infiltration i syfte att påverka upphandlingar, med en rapport som väntas i februari 2026 [5]. Upphandlingsmyndigheten deltar i ett forum för samverkan mot korruption, och Statskontoret har i uppdrag att senast den 31 december 2025 redovisa förslag för att stärka det korruptionsförebyggande arbetet [5].