Intressekonflikter i offentlig upphandling
Standas · 2026-08-17
Offentlig upphandling är ett riskområde för korruption och intressekonflikter, bland annat på grund av de stora ekonomiska värden som hanteras. Det finns ett identifierat behov av att se över delar av upphandlingsreglerna för att stärka skyddet mot oegentligheter.
Risker och utsatthet
Offentlig upphandling utgör ett av de mest riskutsatta områdena för korruption och kriminell påverkan, med tanke på de stora ekonomiska värden som hanteras [1]. Tjänstemän med ansvar för inköp kan befinna sig i en utsatt position när externa aktörer försöker påverka upphandlingsprocessen på ett otillbörligt sätt [2]. I förlängningen kan korruption och otillåten påverkan leda till att seriösa företag konkurreras ut till förmån för oseriösa aktörer [2].
Brister i regelverket
Det finns ett behov av att se över delar av upphandlingsreglerna specifikt utifrån deras funktion att motverka korruption och intressekonflikter i upphandling [2]. En specifik brist som lyfts är att Sverige inte har genomfört artikel 24 i LOU-direktivet (2014/24/EU). Denna artikel ålägger medlemsstaterna att säkerställa att upphandlande myndigheter vidtar lämpliga åtgärder för att motverka intressekonflikter under upphandlingsförfaranden [2].
Åtgärdsförslag för ökad kontroll
För att stärka arbetet mot korruption har Upphandlingsmyndigheten föreslagit att en särskild utredare ska analysera möjligheten att i författning reglera krav på att beakta målsättningar som att motverka korruption vid utformningen av riktlinjer för direktupphandling [2]. Riktlinjer för direktupphandling är en nationell reglering som inte följer av upphandlingsdirektiven, och enligt förarbetena till upphandlingslagarna kan sådana riktlinjer användas i syfte att motverka korruption [2].
Systemsvagheter som försvårar arbetet
Riskerna för intressekonflikter och andra oegentligheter förstärks av systematiska sårbarheter. Kontrollen av företags ägare, företrädare och underleverantörer kan vara begränsad eller fragmenterad [3]. Oklara ansvarsförhållanden, till exempel mellan statliga myndigheters tillståndsgivning och upphandlande organisationers egen leverantörsprövning, kan skapa luckor i kontrollen som oseriösa företag kan utnyttja [2]. Avsaknaden av ett heltäckande nationellt register över offentliga upphandlingar försvårar också riskhanteringen, då det blir svårare att få en samlad bild för att upptäcka risker och hot [3].
Källor
- Upphandlingsmyndigheten (2025) Utveckling av det brottsförebyggande arbetet. Rapport 2025:3.
- Rostami, A., Mondani, H., Mellberg, J. & Roine, J. (2026) Svarta siffror: en ESO-rapport om den kriminella ekonomins omfattning. Rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2026:1.
- Samverkan mot organiserad brottslighet (2026) Samhällsgemensam lägesbild över organiserad brottslighet: Aktörer, relationer och strategiska sårbarheter.
- Upphandlingsmyndigheten (2025) Utveckling av det brottsförebyggande arbetet. Rapport 2025:3.
- Upphandlingsmyndigheten (2025) Utveckling av det strategiska inköpsarbetet: med fokus på arbetslivskriminalitet. Rapport 2025:4.
- Ekobrottsmyndigheten (2025) Ekobrottsmyndighetens lägesbild 2025.
- Samverkan mot organiserad brottslighet (2026) Samhällsgemensam lägesbild över organiserad brottslighet: Aktörer, relationer och strategiska sårbarheter.
- Upphandlingsmyndigheten (2025) Utveckling av det strategiska inköpsarbetet: med fokus på arbetslivskriminalitet. Rapport 2025:4.
Vill ni omsätta det här i er kommun?
Vi hjälper er gärna att anpassa kunskapen till er lokala lägesbild.