Välfärdsbrott i offentlig upphandling

Vad är välfärdsbrott i upphandling?

Välfärdsbrott är ett samlingsbegrepp utan en juridisk definition, som i huvudsak beskriver hur offentligt finansierade välfärdssystem utnyttjas för egen vinning [1, 2]. I kontexten köp av välfärdstjänster, som sker via offentlig upphandling eller valfrihetssystem, innebär det att privata företag eller andra organisationer otillbörligen får ekonomisk ersättning från kommuner [1]. Förfarandet kan röra sig om allt från rena brott som bedrägeri till avtalsbrott eller ageranden i en gråzon där avtalen är otydligt skrivna [1]. En betydande del av välfärdsbrotten har kopplats till oseriösa och kriminella aktörer som levererar välfärdstjänster [1].

Risker och incitament

Offentlig upphandling pekas ut som ett av de mest riskutsatta områdena för korruption och kriminell påverkan, bland annat på grund av de stora ekonomiska värden som hanteras [3]. Varje år upphandlar offentlig sektor för över 900 miljarder kronor [4]. Inom välfärdssektorn skapar kombinationen av vinstintresse och en marknad där efterfrågan styrs av offentliga budgetar en grundläggande intressekonflikt mellan kommunen som beställare och det privata företaget som utförare. Denna intressekonflikt skapar incitament för oseriösa aktörer att ge sig in på marknaden [1]. Olika ersättningsmodeller kan också ge upphov till incitamentsstrukturer som främjar oegentligheter [1].

Systemets sårbarheter

En central sårbarhet är svårigheten att kontrollera utförandet av välfärdstjänster, eftersom de ofta levereras till en enskild person utan att beställaren är närvarande. Systemet bygger därför i hög grad på förtroende [1]. Ytterligare en sårbarhet är att leverantören ofta själv intygar att lagar och avtalsvillkor följs genom så kallad sanningsförsäkran [4]. Informationsasymmetri, där utföraren har mer information än kommunen, är en annan riskfaktor som försvårar uppföljning [1]. För att motverka detta krävs ökade resurser och kunskap hos upphandlande myndigheter för att kunna genomföra bättre kontroller och uppföljning, samt att utforma avtal som möjliggör åtgärder vid avtalsbrott [4].

Konsekvenser

Välfärdsbrott leder till ekonomiska förluster för det offentliga när skattemedel hamnar hos aktörer som inte har rätt till dem [1]. En allvarlig konsekvens är också att kvaliteten i välfärdstjänsterna brister, vilket kan drabba enskilda individer som inte får den hjälp de behöver. Det kan handla om att hemtjänstbesök uteblir eller att personal saknar den kompetens som avtalats [2]. På sikt kan detta leda till personligt lidande och ett ökat vårdbehov [1]. Andra konsekvenser är snedvriden konkurrens och ett minskat förtroende för välfärdssystemet, vilket kan leda till att kommuner ändrar sina upphandlingsstrategier [1]. I vissa fall kan det även uppstå säkerhetsrisker om aktörer med koppling till organiserad brottslighet får tillgång till känsliga miljöer eller information via upphandlade tjänster [5].