Översikt: Offentlig upphandling

Omfattning och risker

Varje år upphandlar den offentliga sektorn i Sverige varor och tjänster för närmare 900 miljarder kronor, vilket motsvarar ungefär en sjättedel av landets bruttonationalprodukt [1]. Syftet med upphandlingslagstiftningen är att säkerställa att skattemedel används effektivt och att företag inom EU kan konkurrera på lika villkor [1]. De stora ekonomiska värdena gör dock offentlig upphandling till ett av de mest riskutsatta områdena för korruption och kriminell påverkan, något som bland annat OECD har konstaterat [2]. Även i regeringens nationella strategi mot organiserad brottslighet framhålls offentlig upphandling som ett riskområde som behöver uppmärksammas mer [3].

Sårbarheter i systemet

Det nuvarande systemet för offentlig upphandling har inte tillräcklig motståndskraft mot kriminella aktörer [4]. Även om upphandlingens rigorösa och transparenta process syftar till att motverka osund konkurrens, kan den förutsägbara proceduren manipuleras av oseriösa aktörer [5]. En sårbarhet är att kontrollen av leverantörer ofta förlitar sig på så kallad sanningsförsäkran, där leverantören själv intygar att regler och villkor följs [4]. Andra sårbarheter är bristande uppföljning av ingångna avtal samt att kontrollen av ägare, företrädare och underleverantörer är begränsad eller fragmenterad [1, 6]. Att en stor del av upphandlingarna sker decentraliserat på kommunal nivå, i kombination med avsaknaden av ett heltäckande nationellt register, försvårar upptäckten av systematiska risker och mönster [6].

Kriminellt utnyttjande och osund konkurrens

Det förekommer att upphandlande organisationer tecknar avtal med kriminella som agerar genom företag och ideella föreningar [1]. Kriminella aktörer kan hålla anbuden låga eftersom de ofta inte betalar skatter, avgifter eller löner enligt gällande regler, vilket skapar en osund konkurrens som riskerar att slå ut seriösa företag [3]. Vissa branscher, som bygg- och anläggningssektorn, bedöms ha särskilt hög risk för brottslighet. Där kan komplexa projekt med många underleverantörer skapa möjligheter för bland annat prisdumpning, svartarbete och användning av bulvanföretag [5]. Beroende på upphandlingens art kan ett utnyttjande få konsekvenser inte bara för ekonomin utan även för säkerhet, informationsskydd och samhällsviktig verksamhet [6].

Förebyggande kontroller och uppföljning

För att förebygga oegentligheter behöver upphandlande myndigheter och enheter resurser och kunskap för att genomföra bättre kontroller, både innan avtal tecknas och under avtalstiden [4, 5]. Det är viktigt att kontrollera onormalt låga anbud och att följa upp att det som avtalats också levereras [1]. Avtalen måste också vara utformade så att de ger möjlighet att agera när lagar och regler inte följs [4, 5]. Tjänstemän med ansvar för inköp kan befinna sig i en utsatt position för otillbörlig påverkan, vilket understryker behovet av att se över upphandlingsreglerna för att motverka korruption och intressekonflikter [3].