Bidragsbrott inom ekonomiskt bistånd

Vad är bidragsbrott?

Välfärdsbrott är ett samlingsbegrepp för situationer där offentligt finansierade välfärdssystem utnyttjas för otillbörlig vinning [1]. Det saknas en juridisk definition, men begreppet omfattar främst bidragsbrott och bedrägerier där en person eller organisation lämnar felaktiga uppgifter eller bryter mot avtal och villkor [2]. I kontexten ekonomiskt bistånd handlar det om felaktiga utbetalningar till enskilda individer [1]. Enligt bidragsbrottslagen (2007:612) kan den som lämnar oriktiga uppgifter, eller underlåter att anmäla ändrade förhållanden, dömas för bidragsbrott. Detta gäller även vid grov oaktsamhet och det räcker att det funnits en fara för en felaktig utbetalning. Lagen omfattar bidrag som beslutas av bland annat kommuner [1].

Omfattning och risker

Ekonomiskt bistånd är en insats som innebär en direkt utbetalning från en kommun till en enskild person, vilket medför en inbyggd risk för välfärdsbrott [1]. Under 2024 betalade Sveriges kommuner ut drygt 10,9 miljarder kronor i ekonomiskt bistånd till cirka 145 500 hushåll [1]. Flera kommuner uppger att just ekonomiskt bistånd är ett område som är särskilt utsatt för välfärdsbrott [1]. Beslut om bistånd baseras ofta på uppgifter och intyg som den sökande själv lämnar in, vilket ställer krav på kommunen att verifiera informationen [1]. Den vanligaste orsaken till felaktiga utbetalningar är att den sökande lämnat felaktiga uppgifter [1]. Att inte anmäla ändrade förhållanden som påverkar rätten till ersättning uppges stå för 44 procent av de fel som orsakas av sökande [3].

Vanliga tillvägagångssätt

Det finns flera dokumenterade metoder för att begå bidragsbrott kopplat till ekonomiskt bistånd. Ett vanligt tillvägagångssätt är att den sökande har dolda inkomster från exempelvis svartarbete, deltidsarbete eller studier som inte redovisas för socialtjänsten [1]. Andra metoder innefattar att förfalska intyg, såsom kontoutdrag, för att vilseleda handläggaren om den egna ekonomin [1]. Det förekommer även att personer använder sig av en felaktig folkbokföringsadress för att ge sken av att hushållets inkomst är lägre än den faktiskt är, eller genomför skenskilsmässor där ett par felaktigt uppger att de lever isär. I vissa fall har en och samma person använt en falsk identitet för att få ut dubbla bistånd från samma kommun [1].

Upptäckt och rättsliga följder

Omfattningen av bidragsbrott är svårbedömd, delvis eftersom det är ett så kallat upptäcktsbrott som inte blir synligt om det inte aktivt upptäcks och utreds [1, 4]. I en enkät från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) uppgav 220 av 247 svarande kommuner att de hade identifierat felaktiga utbetalningar inom ekonomiskt bistånd. Totalt upptäcktes 3 026 fall, varav en fjärdedel polisanmäldes. Av de avgjorda polisanmälningarna ledde 4,4 procent till en fällande dom [1]. Nationellt sett klaras cirka 40 procent av polisanmälda misstänkta bidragsbrott upp [3]. Kommuner arbetar även med återkrav av felaktigt utbetalda medel. Som exempel återkrävde Stockholms stad ett belopp motsvarande cirka 0,3 procent av det totala utbetalda biståndet under ett år, medan Malmö stad under 2024 fattade beslut om återkrav motsvarande cirka 0,8 procent av det utbetalda biståndet [1].