Bidragsbrott och felaktiga utbetalningar

Definition och lagstiftning

Bidragsbrott är en brottstyp som regleras i bidragsbrottslagen (2007:612) och utgör en central del av det bredare begreppet välfärdsbrott [1, 2]. Lagen infördes för att motverka felaktiga utbetalningar som sker genom ett medvetet agerande. Den som lämnar oriktiga uppgifter eller underlåter att anmäla ändrade förhållanden för att få ett bidrag eller en ersättning som man inte har rätt till kan dömas för bidragsbrott. Detta gäller även vid grov oaktsamhet, och för en fällande dom räcker det att det funnits en fara för en felaktig utbetalning [1]. Lagen omfattar bidrag, ersättningar, pensioner och lån för personligt ändamål som beslutas och betalas ut till enskilda individer av Arbetsförmedlingen, Centrala studiestödsnämnden (CSN), Försäkringskassan, Migrationsverket, Pensionsmyndigheten, kommuner och arbetslöshetskassor [3, 1]. Brott kopplade till exempelvis föreningsstöd faller inte under bidragsbrottslagen [3].

Vanliga tillvägagångssätt

Den främsta orsaken till felaktiga utbetalningar är att den sökande lämnar felaktiga uppgifter [1]. Att inte anmäla ändrade förhållanden som påverkar rätten till eller storleken på en förmån stod för 44 procent av de fel som orsakades av sökande i en granskning [3]. Några vanliga tillvägagångssätt för att få ut felaktiga ersättningar, särskilt inom ekonomiskt bistånd, är:

• Felaktig folkbokföring: Den sökande skriver sig på en annan adress för att ge sken av att hushållsinkomsten är lägre än den faktiska [1].
• Skenskilsmässor: Ett par framställer sig som separerade men lever i själva verket tillsammans [1].
• Dolda inkomster: Den sökande redovisar inte inkomster från exempelvis svartarbete, deltidsarbete eller studier [1].
• Förfalskade intyg: Den sökande förfalskar dokument, som kontoutdrag, för att vilseleda handläggaren om sin ekonomiska situation [1].
• Falsk identitet: En person använder en falsk identitet för att få ut dubbla ekonomiska bistånd från samma kommun [1].

Omfattning och statistik

Omfattningen av bidragsbrott och felaktiga utbetalningar är svårbedömd [1]. Under 2021 betalade staten ut totalt 728 miljarder kronor i olika förmåner och stöd till enskilda personer [3]. Vissa ersättningar har en särskilt hög andel felaktiga utbetalningar, däribland bostadsbidrag (16, 20 %), tillfällig föräldrapenning (13, 15 %), lönebidrag (8, 16 %) och nystartsjobb (7, 15 %) [3]. Räknat i kronor är de felaktiga utbetalningarna störst för assistansersättning [3]. En enkät från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) visade att 220 av 247 svarande kommuner hade identifierat felaktiga utbetalningar inom ekonomiskt bistånd. Totalt upptäcktes 3 026 fall, varav en fjärdedel polisanmäldes. Av de polisanmälda ärenden som hade avgjorts vid tidpunkten för rapporten ledde 4,4 procent till en fällande dom [1]. Generellt klaras cirka 40 procent av de misstänkta bidragsbrott som polisanmäls upp, och mindre än 1,5 procent av de lagförda bidragsbrotten gäller grova brott [3].

Upptäckt och koppling till organiserad brottslighet

Bidragsbrottslighet är ett så kallat upptäcktsbrott, vilket innebär att brotten inte blir synliga om de inte aktivt upptäcks och utreds av den utbetalande aktören [4]. Till skillnad från många andra former av välfärdsbrott har bidragsbrott en egen brottskod i kriminalstatistiken, vilket gör det möjligt att följa utvecklingen statistiskt [2]. Brottstypen är en viktig del av den kriminella ekonomin och en finansieringskälla för organiserad brottslighet [3, 5]. Kriminella aktörer tillskansar sig systematiskt en betydande del av bidragsmedlen genom att framställa legitima skäl för att få stöd [6, 5]. Assistansbedrägerier är den vanligaste formen av välfärdsbrott och kan involvera mycket stora belopp [6]. Bidragsbrott förekommer även som en metod för att finansiera terrorism [7].