Lönegarantibedrägerier

Lönegarantibedrägeri är en brottstyp där företag används som verktyg för att oriktigt tillskansa sig offentliga medel [1] [2]. Brottet utnyttjar den statliga lönegarantin, som är ett skydd för arbetstagare som säkerställer att de får ut lön om deras arbetsgivare försätts i konkurs [1] [3]. Syftet med bedrägeriet är att få ersättning från lönegarantin för löner som arbetsgivaren aldrig hade för avsikt att betala ut [1].

Tillvägagångssätt

För att genomföra ett lönegarantibedrägeri fabriceras anställningar och löneskulder i ett företag [1]. Detta sker genom att felaktiga uppgifter rapporteras in i arbetsgivardeklarationen på individnivå till Skatteverket [1]. Ett vanligt upplägg är att anställa personer, så kallade skenanställda, enbart i syfte att de ska kunna ansöka om lönegaranti i samband med en planerad konkurs. En annan metod är att retroaktivt höja lönerna för befintliga anställda precis innan företaget försätts i konkurs. De skatteskulder som uppstår till följd av de höga lönebeloppen betalas inte, eftersom företaget ändå avvecklas genom konkursen [1].

Eftersom lönegarantin betalas ut direkt till arbetstagaren kan arbetsgivaren få ekonomisk vinning genom att kräva tillbaka hela eller delar av den utbetalda ersättningen [1]. Detta kan ske genom en överenskommelse eller genom tvång, särskilt om arbetstagaren befinner sig i en beroendeställning. En annan modell är att arbetsgivaren inte betalar ut någon lön alls, och att arbetstagaren istället får behålla lönegarantin som ersättning för sitt arbete [1].

Omfattning och statistik

Lönegarantibedrägerier uppskattas utgöra 6, 9 procent av det totala utbetalda beloppet från lönegarantin, vilket motsvarar 100, 150 miljoner kronor [1]. Det finns även en koppling till organiserad brottslighet. Under 2022 mottog 380 individer med koppling till kriminella nätverk statlig lönegaranti på sammanlagt nästan 20 miljoner kronor [1]. Det genomsnittliga utbetalda beloppet till dessa personer var cirka 51 600 kronor [1]. I juli 2023 infördes lönegarantibedrägeri som en egen brottskod för att bättre kunna följa brottstypen [1].