Arbetskraftsexploatering inom vård och omsorg

Arbetskraftsexploatering inom vård och omsorg innebär att företag systematiskt utnyttjar anställda, ofta migranter i en utsatt position. Brottsligheten är särskilt uppmärksammad inom hemtjänsten och kan vara svår att upptäcka då den kan ske inom ramen för till synes lagliga anställningar.

Arbetskraftsexploatering är en form av arbetslivskriminalitet där arbetsgivare bryter mot lagar och avtal för att minska kostnader och få konkurrensfördelar [1]. Exploateringen kan ta sig uttryck i utebliven eller oskäligt låg lön, orimligt långa arbetstider och bristfälliga boende- och arbetsmiljöförhållanden [2, 3]. Det förekommer även att anställda tvingas betala tillbaka en del av sin lön till arbetsgivaren eller betala för mat och logi, vilket kan leda till en skuldsättning [2, 4].

Särskilda risker inom vård och omsorg

Inom vård- och omsorgssektorn är välfärdsbrott, inklusive arbetskraftsexploatering, ett känt problem, särskilt inom hemtjänst [4]. Enligt en rapport från Brå var 11 procent av de företag med tillstånd från IVO som hade kopplingar till kriminella nätverk under 2020, 2023 verksamma inom hemtjänst, jämfört med 2 procent inom särskilda boenden för äldre [4]. Särskilda boenden för äldre nämns mer sällan som utsatta, vilket kan bero på att verksamheten är mindre isolerad och har större möjlighet till insyn [4].

De som utnyttjas är ofta utländsk arbetskraft i en sårbar och osäker position i Sverige [2]. Det kan handla om EU-medborgare eller tredjelandsmedborgare från länder som Ukraina, Thailand, Uzbekistan och Indien [2, 5]. Systemet för arbetskraftsinvandring har sedan en lagändring 2008 återkommande rapporterats utnyttjas för exploatering, bland annat genom att företag tar betalt för fiktiva anställningar som leder till arbetstillstånd [2].

Utmaningar för upptäckt och åtgärder

Arbetskraftsexploatering är ofta komplex och svårupptäckt. Den kan ske inom ramen för till synes lagliga anställningsförhållanden där löner och skatter formellt redovisas korrekt, vilket gör den svår att identifiera enbart genom registerkontroller [6, 7, 2]. Brottsligheten har ofta kopplingar till organiserad brottslighet och kan vara gränsöverskridande [6].

Anmälningsbenägenheten bland de utsatta är låg. Orsaker till detta är bland annat bristande kunskap om rättigheter, rädsla för hot och våld från arbetsgivaren, samt risk för utvisning eller ekonomiska konsekvenser [2, 1, 6]. Vissa ser inte heller sig själva som brottsoffer [6]. Upptäckt försvåras ytterligare när arbetsgivare och arbetstagare samarbetar för att dölja upplägget för myndigheter [2].