Bristande kvalitet som brottsmetod inom vård och omsorg

Välfärdsbrott kan innebära att en utförare av exempelvis hemtjänst eller omsorg inte bedriver verksamheten på ett acceptabelt sätt, vilket leder till att kvaliteten brister eller helt uteblir [1]. Brottsupplägget går ut på att få ersättning utan att fullt ut ta kostnaden för att producera tjänsten enligt de krav som ställs [2]. Detta kan ske genom att fakturera för tjänster som inte utförs eller som är av betydligt lägre kvalitet än vad man tar betalt för [3].

Tillvägagångssätt

En vanlig strategi är att minimera kostnader genom att inte hålla den kvalitet som lagar, regler och avtal kräver [2]. Exempel på detta inom hemtjänst och HVB-hem är att minimera antalet personaltimmar, anställa okvalificerad personal eller bedriva verksamheten i undermåliga lokaler, samtidigt som tjänsten prissätts utifrån höga kvalitetskrav [2]. Andra exempel är att hemtjänstpersonal inte genomför sina besök eller att personal saknar den kompetens som avtalet föreskriver [1]. I mer uppenbara fall har aktörer tagit betalt för att utföra tester men systematiskt låtit bli att analysera dem och istället fabricerat provsvaren [2].

Gränsdragning och upptäckt

Vad som utgör god kvalitet kan vara ett svårfångat begrepp, då människors behov och förväntningar påverkar uppfattningen [4]. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter definieras dock kvalitet som att en verksamhet uppfyller de krav och mål som fastställs i lagar och andra föreskrifter [4]. Tecken på oegentligheter kan vara bristande dokumentation och kvalitet i omsorgen, vilket kan tyda på ett felaktigt utförande i syfte att få ersättning man inte har rätt till [1].

Även om undermålig kvalitet kan bryta mot lagar och regler, hanteras det ofta som administrativa ärenden eller civilrättsliga avtalsbrott snarare än brottmål [2]. Välfärdsbrottslighet är ett så kallat upptäcktsbrott, vilket innebär att det inte blir synligt om ingen upptäcker och agerar på oegentligheterna [5]. I fall där agerandet är tydligt brottsligt kan rubriceringar som bedrägeri, osant intygande och urkundsförfalskning bli aktuella [2].